Demokrati för Iran

Tuesday, June 06, 2006

Javier Solana i Iran



Javier Solana i Iran

För 3 månader sedan stod det ryska förslaget om att anrika uran på rysk mark på spel. Inte helt oväntat tackade mullorna nej till förslaget. "Ett stort misstag" menade vissa västerländska analytiker som trodde att nu väntade FN sanktioner i säkerhetsrådet.
Men ett strategiskt misstag från mullorna var det knappast. Varför må ni fråga?

Jo, anledningen är helt enkelt att regimen i Iran är mycket smartare än klumpiga och inkompetenta politiker i väst. Mullor är inte så knäppa som de kan se ut. Den islamiska regimen är världens skickligaste när det gäller propaganda och politisk omvärldsanalys. Tro mig, de hjärnor som ligger bakom den iranska utrikespolitiken är ljusår skickligare än de inkompetenta hjärnor i Bush administrationen som fastnat i Irak och inte klarar ta sig ur eller finna en lösning.

För att återgå till atomfrågan, Iran visste vid det laget då ärendet togs till säkerhetsrådet att Kina och Ryssland skulle lägga in veto. Och de visste att USA och EU-3 snart skulle ge upp sin "hårda" linje och gå ner på knä. Detta är också vad som hänt, det har nu gått så långt att USA erbjudit att häva sina sanktioner och sälja flygplan till Iran. Regimen i Iran har besegrat omvärlden och fått dem att falla på knä och gå med på varje krav.

Hur kommer det nu att gå i det närmaste?
EU-3 och USA har nu presenterat ett förslag och nu har mullorna "flera veckor" på sig enligt nyheterna att fundera över förslaget. Det råder ingen tvekan om att inget slutgiltigt svar kommer att ges förrän tidigast om 2-3v när betänketiden börjar löpa ut. Sannolikt kommer regimen inte godta förslaget och kräva ändringar på flera punkter. Vänta och se bara. Det regimen kräver för att upphöra anrikning av uran är att västvärlden lovar att låta mullorna sitta kvar vid makten och ger garanti för att inte stödja oppositionella. Därmed är det inte omöjligt att de så kallade 75 miljoner dollar som USA gjort mycket väsen om aldrig betalas ut för att motivera regimen att upphöra urananrikning.
Regimen vill summa summarium ha garanti för att dess existens inte skall hotas av västvärlden.

Frågan som varje västerländsk politiker borde ställa sig är:
-Är dessa garantier en långsiktig lösning på problemet? Svaret borde vara ett definitivt nej.

Det är inte bara atomvapnet som hotar västvärlden. Det är även stödet till Hamas, Hizbollah, palestinska motståndsgrupper, Al Quida, fundamentalister i Irak och diverse terrororganisationer. På lång sikt kommer den iranska regimen att bli ett stort bekymmer för omvärlden. Ju starkare de blir, desto mer kommer de tvinga västerländska politiker att gå ner på knä.

Se på Irak som exempel som inte blivit lugnt ens efter 3 år. Orsaken till att USA inte får kontroll över läget trots 140 000 soldater är helt enkelt mullornas stöd till Irakiska fundamentalister. Jämför det med Vietnamkriget eller kriget i Afghanistan. Rafsanjani, en av världens 50 rikaste män som tillsammas med Khamenei har högsta makten i Iran sade redan år 2003 att de skulle skapa ett Vietnam för USA. Ingen trodde honom, och frågan är om USA ens idag tror på det eller om de väljer att förneka verkligheten.

Jag måste verkligen få säga: Bush administrationer har skött sitt jobb fruktansvärt okompetent, och borde ta lite lektioner från sina kollegor i Iran angående hur man sköter utrikespolitik. Bush administrationen behandlar symtom men inte orsaker. Antingen har de inte insett att det är mullorna som står bakom misslyckandena i Irak, eller så blundar de för verkligheten. Med tanke på vilka felaktiga grunder och felaktiga CIA uppgifter de gick till angrepp mot Irak skulle jag inte förvånas om de inte heller insett att det aldrig kommer bli lugnt i Irak så länge mullorna styr i grannlandet.

År 2003 var det stora studentdemonstationer i Iran som pågick i 10 dagar, i flera stora iranska universitetsstäder. Det var ett gyllene tillfälle för västvärlden att ställa sig på folkets sida och aktivt stödja deras protester för en förändring. Men från USA ropades bara tomma sloganer "freedom freedom" ut och från EU fanns inte ens psykologiskt stöd utan Jack Straw åkte till Teheran för att träffa Kamal Kharrazi och diskutera hur man skulle kunna få stopp på demonstrantionerna.

EU visar inget som helst intresse för regimskifte i Iran. Snarare tvärtom.
USA sviker tyvärr också. Det är särskilt irriterande att man å ena sidan skriker freedom freedom och å andra sidan inte gör ett skvatt rent konkret. Vill man inte stödja regimskifte skall man heller inte skrika freedom freedom hela tiden. Som supermakt nummer ett i världen är man inte så maktlös att man inte kan stödja oppositionella mera konkret.

Det bästa sättet att snabbt stärka oppositionsrörelsen vore att ge ett antal miljoner dollar till de iranska regimfientliga TV och radiostationerna som sänder från Los Angeles. Sedan 2001 har dessa kanaler bett om USA:s stöd men hittills har de inte fått ett öre. Istället har USA skapat en egen radio som kallas radio farda, den sänder musik 45 minuter av 60 under varje timma och nyheter i 15 minuter per timma. Regimfientliga sånger som t.ex Shifteh sjungit censureras helt i radio farda, enbart iransk och västerländsk popmusik sänds. Inga patriotiska sånger eller sånger som kritiserar mullor, vilka blivit ganska vanliga på senare år.

De Iranska Los Angeles baserade medierna gör ett betydligt bättre jobb, de är betydligt mera politiska och sänder regimkritiska program utan censur. Det iranska folket förtjänar att veta sanningen, och förtjänar att kunna lyssna till fri media där diskussioner är fria och där oppositionella kan tala fritt. Dessa kanaler var en stor maktfaktor när det gällde politisk opinionsbildning fram till 2004. Därefter har kanalerna tappat i betydelse eftersom deras program inte når in i Iran pga elektroniska (och cancerframkallande) störningsvågor som regimen skickar för att hindra folk att kunna höra dem. Idag är det ytterst svårt för folk i Iran att kunna se och lysna på dessa kanaler pga parasiterna (elektroniska störningsvågor).
Genom att ekonomiskt stödja Iransk media i Los Angeles kommer dessa kanaler att kunna sända sina program över multipla frekvenser och satelliter och då kommer de inte att kunna slås ut på detta sätt.

Redan år 2001 borde USA gått ut med miljonstöd till NITV, Pars TV och andra medier som på den tiden var aktiva. Därefter har det tillkommit ytterligare kanaler, bl.a. den populära Azadi TV som 2005 gick under av ekonomiska skäl och channelonetv. Hade dessa kanaler från början fått ett massivt ekonomiskt stöd skulle de höras ut i varende iransk by såväl som i storstäder och det hade varit en otroligt bra källa för att koordinera oppositionsrörelser. Förekomsten av dessa kanaler är basen för ett regimskifte, till vilket ytteligare komponenter behöver adderas såsom riktade sanktioner såsom reseförbud för iranska ledare och att frysa regimens tillgångar i västerlandet. Det är fortfarande inte för sent att efter 5 år inse att dessa kanaler existerar och att stödja dem, men jag är inte det blekaste optimistisk. EU skulle ju hellre slå huvudet i en tegelvägg än att ge iransk opposition ekonomiska tillgångar och i USA så är det ju naiva och lättlurade politiker som styr, så därifrån lär det inte bli något stöd heller.

Det är synd att världen är så blind. Det går nämligen att åstadkomma ett regimskifte i Iran med en tusendel av kostnaden för Irakkriget, men snål skall man vara, inte skall man väl ge hela en tusendel av det beloppet för att befria Iran.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home